10/01/2006 4:19:31 pm
The Most Powerful Propaganda Machine Ever. Weddings and baptisms are some of the most positive manifestations of human spirit that one can visit. Or at least they should be. Love and births are worth celebrating as much as possible. Yet I must confess that the religious ceremonies surrounding most of these normally turn on all my energy to oppose it.

The ceremony is not mainly about love or a new individual coming to the world. It is mostly about the church: it gets a new member (too young to decide for him- or herself) or two people show that they are members. The church instructs them how to live their lives (particularly to always support the church). The ceremony is a confession to a view of humanity based on guilt and not freedom or joy. It is a celebration of superstition and not science. It is about people obeying a higher power and its earthly representatives, not living as they like.

The church as such is a classic propaganda machine, more successful and refined than any party or organisation. It has its symbols, songs, myths, literature, values and view of history. It gets to people that are only months of age. And the people who participate in the ceremonies legitimise everything by their presence, by singing along and praying.

Most people probably just see this as fine old traditions without important meaning. Then, in my view, without knowing they sanction what the church stands for and what it does. And of course its influence in the real world - in politics, economics, security policy and moral matters - is enormous. If you want to sanction it - fine. If you don?t, or just doubt it - don?t take the step.

10/01/2006 3:49:50 pm
Commander in Chief tunnare än Vita huset. Inte för att det hör till mina främsta sysslor att kommentera tv-serier, men igår sändes de första två avsnitten av "Commander in Chief" med Geena Davis som USA:s första kvinnliga president. Eftersom den enda serie jag har försökt följa hjälpligt de senaste åren är "Vita huset" - West Wing - kanske en jämförelse är naturlig. Bra med den sistnämnda har varit illustrationen av (den amerikanska) politikens tempo, konstant krishantering, vikten av att ha principer och inte minst trovärdiga skådespelare. Förvisso är "Commander in Chief" också snyggt gjord och visar politikens svårigheter. Men Geena Davis är stel, tempot saknas och den sakpolitiska agendans alla krav är än så länge långt borta. Rolig tanke med kvinnlig president - det är inte osannolikt framöver på riktigt - men synd att skildringen inte ter sig mer "äkta".

10/01/2006 12:36:34 pm
Lindgren svarar. Idag publiceras svaret från Anne-Marie Lindgren, chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Idé och tendens, på min artikel igår på Europaportalen. Ett svar av undertecknad är på gång.

Läs Anne-Marie Lindgrens svar här - >