21/10/2005 2:43:30 pm
Återkommande åkomma. DN-Debatt kan tyckas ha drabbats av "Vogelinfluensa", en återkommande historia. Professor Joachim Vogel skrev återigen där i veckan, för minst fjärde gången om välfärd. Artikeln har intressanta delar, absolut, men han skriver likväl ideologiskt tendensiöst trots att han företräder den statliga myndigheten SCB:

"Det finns ett informellt generationskontrakt som ligger till grund för välfärdsförsörjningen under olika livsfaser. ... Det är ett gemensamt ansvar som gäller omfördelningen av välfärd över vår livstid, och det bygger på ömsesidigt förtroende mellan generationerna. Vi tar emot stöd som barn och ungdomar (från föräldrarna och offentliga sektorn), i medelåldern ger vi till de andra generationerna, och på gamla dagar väntar vi oss att senare generationer ska ge tillbaka. ...

Välfärdens bas är full sysselsättning, som är förutsättningen för en generös välfärdsstat. Ungdomsarbetslösheten är betydligt värre i andra EU-länder, som har en annorlunda välfärdsmix."

Han konstaterar att välfärd är ett "gemensamt ansvar" - som företrädare för SCB. Han får gärna ha den ideologiska uppfattningen, men det är inte rimligt att staten säger detta åt oss. Det kan vara ett enskilt ansvar också.

Vidare påpekar han att "vi på äldre dagar förväntar oss att senare generationer ska ge tillbaka". Det förväntar inte jag mig av mina barn. Man kan ha ett samhälle där vi själva sparar och investerar under livet och lever av det när vi är äldre. Vi behöver inte lasta en börda av försörjning på de yngre. Och SCB ska inte säga åt oss att det är någon självklarhet.

Alla måste arbeta för att vi ska ha råd med en "generös välfärdsstat", skriver han. Och han hotar med ungdomsarbetslöshet om vi inte vill ha en sådan stat. Men vi hade inte haft någon ungdomsarbetslöshet alls om arbetsmarknaden vore avreglerad och avtalsfrihet rådde. Den stora staten är i vägen, inte till hjälp. Och det finns trevligare visioner av arbete än att det sker för att upprätthålla en stor stat.

Nåväl - detta om opinionsbildare för socialism på våra myndigheter. Artikelns viktigaste budskap är att de äldres standard blir bättre och de yngres sämre. Det tror jag är en korrekt bild. Förvisso är det bra att äldre blir köpstarka. Men det är tragiskt med en samhällsmodell där de yngres chanser blir allt sämre.

Åter finns goda skäl att som orsak peka mot den stora staten. Att de yngre via staten ska försörja de äldre ger höga skatter på arbete, vilket ger mindre kvar i plånboken och färre nya jobb. De regleringar av arbetsmarknaden som dagens äldre en gång införde - med t ex "sist in först ut" - missgynnar starkt de yngre. Förändring krävs.