17/10/2005 12:07:19 pm
Rättigheter och möjligheter. En sista poäng apropå Amnesty, som har nämnts här flera gånger. Amnesty av idag - vilket också framgick på debatten i Lund - strider inte bara för de klassiska mänskliga rättigheterna som bygger på rätt till sig själv och frihet från förtryck. De verkar också för olika så kallade sociala rättigheter, av typen rätt till arbete och bostad. Detta är både fel och farligt och är skälet till att jag aldrig skulle gå med i Amnesty idag.

Vad är problemet? Jo, de klassiska mänskliga rättigheterna handlar om rätten till sitt liv, yttrandefrihet, föreningsfrihet, och så vidare. De handlar om att andra ska avstå från att blanda sig i mitt liv, de ska hålla sig utanför min sfär. Sådana rättigheter kostar inget, de är priniper som kan gälla i alla länder i alla tider. Och det som kännetecknar dem är att ingen av dem någonsin ska kränkas för en enda person. En rättighet är ingen målsättning, det är just en okränkbar rättighet.

S k sociala rättigheter, å andra sidan, handlar inte om rätt till sig själv utan om rätt att få saker. Dessa måste produceras, det går inte bara att besluta att de ska finnas. Framför allt kommer det naturligtvis alltid att finnas exempelvis en omsättning på arbetsmarknaden och därmed arbetslöshet. Rätten till arbete kommer alltid att kränkas då och då överallt. Och då är det ingen rättighet - en sådan får aldrig kränkas. Att kalla sådana saker rättigheter i syfte att understryka att det är viktiga målsättningar devalverar hela konceptet rättigheter. Det blir inte värre att ta livet av någon än att någon är arbetslös i två dagar.

Detta är ett enormt problem. Därför skulle det egentligen behövas en ny Amnesty, som upprätthåller försvaret av klassiska mänskliga rättigheter och därmed själva begreppet rättighet.