24/08/2005 11:38:16 am
Så skulle Sverige socialiseras. Denna månad är det 30 år sedan Rudolf Meidner kom med sitt förslag om s k löntagarfonder. Hans förslag blev inte verklighet, men låg till grund för en mindre radikal version som infördes efter den socialdemokratiska valsegern 1982. Kärnan i Meidners förslag var att 20 % av företagens vinst skulle tas över av staten varje år och föras till en fond. Med successiva nyemissioner skulle ägandet av det svenska näringslivet tas över av fonderna. Dessa skulle vara knutna till fackföreningarna och ägnas åt en statlig styrning av ekonomin.

Idag presenterar Timbro en rapport, av Fredrik Erixon och Per Hortlund, som visar hur snabbt de svenska företagen hade tagits över av fonderna om det ursprungliga förslaget hade genomförts. Om fonderna hade införts 1980 skulle de ha blivit största ägare i Handelsbanken och SEB redan 1981 och Astra 1982. De skulle ha blivit majoritetsägare i fem idag börsnoterade företag - Electrolux, Holmen, SKF, Trelleborg och Ångpanneföreningen - år 2000. Detta förutsatt att de gamla ägarna inte skulle dra sig ur - vilket de skulle - och fonderna skulle ta över snabbare.

Löntagarfonderna är en viktig del av svensk ekonomisk historia. Idag känns detta förslag om att förstatliga det svenska näringslivet verklighetsfrämmande. Men det avskaffades, under stor kritik från socialdemokraterna, först i början av 1990-talet av den borgerliga regeringen. Idag vill bara Vänsterpartiet ha löntagarfonder. Namnet på fonderna lurade många - de skulle naturligtvis ha skadat löntagarna rejält; Östtyskland visar hur. Idag har istället miljoner vanliga svenskar frivilligt investerat i företag på börsen och blivit riktiga ägare. Fler än som är medlemmar i LO. Och rätt många fler än de pampar som hade styrt fonderna...



Ladda ned rapporten här (pdf) - >