08/07/2005 10:42:50 am
Facket och lönerna. I onsdags deltog jag i en debatt arrangerad av SACO om fackets framtid. Flertalet andra i panelen diskuterade hur facket ska göra för att växa och bli större. Min fråga var snarare vad de bör ägna sig åt för att vara till nytta. En sak kunde vara att teckna avtal med försäkringsbolag om privata välfärdsföräkringar att erbjuda sina medlemmar, när den offentliga välfärden nu faller samman.

Snurr på debatten blev det dock mest vid mitt enkla påpekande att facket inte kan erbjuda någon nytta i lönesammanhang. Orsaken till att vi idag har mångdubbelt högre löner än förr är inte fecket utan ökad produktivitet. Att vi idag producerar i snitt 16 gånger mer per person än för 150 år sedan har gett oss kraftigt högre löner. Kakan har vuxit, det är inte facket som har förhandlat till sig mer av en befintlig kaka. I det kortare perspektivet skulle man kunna tro att facket åtminstone ser till så att vi får mer av årets kaka och inte ägarna tar allt.

Det är också fel, vilket Anders Borg påpekade på ett seminarium. I alla industrialiserade länder, i alla tider, har medarbetarna fått ca 70 % av vinsten och ägarna 30 %. Och detta oavsett om någon är med i facket eller ej. Eller hur kan det annars förklaras att snittlönen för en vanlig löntagare i USA, där få är med i facket, är så mycket högre före skatt än i Sverige?

Det viktigaste skälet till löneökningar är fri konkurrens; att vi går till en som betalar bättre om vi inte blir nöjda. I sin tur är det en viktig orsak till låga löner i den offentliga sektorn, där andra arbetsgivare är närmast obefintliga.