02/07/2005 1:16:21 pm
Motsatsen till "ownership society". Min nya cykel, inköpt för åtta dagar sedan, en Crescent Street, blev stulen igår kväll. Fan i helvete och alla små djävlar! Den stod låst utanför min port en kortare stund. Visst var den försäkrad, så det löser sig om några veckor, men det var under sommarveckorna den var särskilt relevant. Kan inte låta bli att göra två lite bredare reflektioner utöver ilska mot den idiot som tog den.

För det första är detta förstås ett uttryck för bristande respekt för den privata äganderätten. Minst sagt. Men vad kan man förvänta sig i ett samhälle där den rådande ideologin går ut på att bekämpa just privat ägande? Staten går i täten genom att ta hälften av alla våra pengar varje år. Inget ägs på riktigt; hus, bilar, besparingar - allt beskattas. Och det är socialismens kärna: kamp mot privat ägande, allt ska vara gemensamt, inget privat. Klart det sprids i den allmänna moralen i samhället.

För det andra går blott 13 procent av de totala offentliga utgifterna till det som normalt betraktas som statens kärnuppgifter: försvar, polis, rättsväsende, brandkår och kriminalvård. Över 40 procent går till olika transfereringar, vars minsta gemensamma nämnare är att betala miljoner människor för att inte arbeta. Detta är dessutom en växande andel. Vi ser en gökunge som tränger ut kärnuppgifterna. Det råder helt enkelt inte trygghet till liv och egendom på offentlig plats i Sverige.