03/06/2005 2:55:16 pm
Konstitutionen är död - länge leve EU! På det kommande EU-toppmötet i mitten av juni kommer EU-ledarna att konstatera att förslaget till konstitution är borta. Även om flertalet säkert fortfarande anser att det vore bra med ett enklare grunddokument för EU än de nuvarande fördragen kommer knappast någon att vilja ta i frågan. I sak är detta mestadels bra - förslaget hade flera stora brister. (Även om det var bättre än tidigare utkast tack vare britternas framgångar om skatterna på slutet, och även om riskerna för ett s k "socialt EU" med konstitutionen var små; det avvärjs snarare av det stora antalet medlemsländer och kravet på enhällighet.)

Den föreslagna konstitutionens betydelse har överdrivits kraftigt, liksom det faktum att medborgarna i flera länder utnyttjade sin självklara rättighet att säga nej. EU-25 har fungerat hittills och kommer att fortsätta så. Att detta förslag avslås skapar inte per se en fundamental kris för EU, i praktiken är det business as usual. I ett något längre perspektiv kan däremot skälen till att förslaget avslogs ha betydelse.

Den europeiska integrationen har kommit mycket långt med att riva gränser och skapa fri rörlighet. Handel, konkurrens, specialisering och tillväxt främjas. En och annan förefaller anse att allt utom den fria handeln med varor är onödigt med EU. De har aldrig insett att fri handel är bra, men att fri handel med tjänster, fri rörlighet för människor, gemensam marknad och sist gemensam valuta är ytterligare steg på samma väg. Det är en fantastisk framgång för en öppen marknad, i ett europeiskt perspektiv historiskt oöverträffad. Tyvärr förefaller mycket av oppositionen mot konstitutionen ha varit motstånd mot just detta öppna Europa.

Ett allmänt motstånd mot förändring och ett specifikt motstånd mot utvidgningen, tjänstedirektivet och Turkiet spelade stor roll i Frankrike. Detta är pendeln som slår tillbaka i en klassisk batalj mellan öppenhet och slutenhet, mellan frihandel och protektionism, mellan internationalism och nationalism. Under 1980- och 90-talen togs viktiga steg för öppenhet och fri rörlighet inom EU. De senaste åren har motståndet mot detta ökat, för att nu nå ett starkt uttryck i öppna val. Utvecklingens pil vänder och då är de institutioner som ska skydda den fria rörligheten mycket bräckliga.

Liberaler har haft all anledning att kritisera EU för:
att inte stegen mot fri marknad har varit större och snabbare,
att politiken på flera områden som jordbruk har varit mycket dålig,
att den föreslagna konstitutionen hade stora brister.

Men om utvecklingen vänder och protektionismen väller fram riskerar vi att de fundamentala friheter som integrationen har skapat - och vi tar för givna - är i fara. Då får de verkliga EU-hatarna, de nationalister och kommunister som avskyr både öppenhet och frihet, som de vill.

Läs gärna Peter Wolodarski i dagens DN och Stephan Mendel-Enk, dagens kolumn i Metro, som berör delar av dessa ämnen.