30/05/2005 12:40:58 pm
De skapande krafternas revolt. Någon påpekade för mig att oavsett om Persson eller Reinfeldt vann debatten i förra veckan så har socialismen vunnit landet. Om den som vill sänka skatterna från ca 1375 till 1335 miljarder kan målas ut som extremist så är hela den politiska arenan långt ute i de socialistiska snåren.

Ett viktigt tecken på detta var förstås att större delen av diskussionen handlade om fördelning av resurser, inte om skapande. Båda försäkrade i sak upprepade gånger att de inte ville se någon större skillnad mellan ersättning för att arbeta och offentlig ersättning för att inte arbeta. Persson påpekade vid ett tillfälle att ekonomisk tillväxt är bra - men sedan ska "vi" fördela de resurser som har skapats. "Ni ska skapa, driva företag, förverkliga idéer och arbeta - sedan tar staten resultatet och fördelar som dess ledare anser vara bra." I den mån skapande nämndes var det således blott i egenskap av mjölkko åt politiker som vill ge intryck av att kunna dela ut pengar.

Detta följer principen "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"; en av historiens mest omoraliska och skadliga principer. Den som skapar har inte rätt till resultatet; den som inte skapar har däremot all rätt. Självklart finns det alltid fler som har behov än som har en enastående förmåga. I ett valsystem med majoritetsval har den som lovar allt åt de många - blott för att de har behov - bättre chanser än den som vill frigöra skaparna.

Men de skapande krafterna har en chans till revolt och den är att fly till de fristäder som finns i världen. Nu flyttar företag och jobb alltmer, och med dem alla de resurser som skapas. Den politiska reaktionen på att de förtryckta vägrar låta sig förtryckas är tydlig. En del vill förbjuda företag från att flytta, andra vill införa socialism i fristäderna via tvång och de flesta skäller på företagen. Men skaparna har rätt till revolten - de borde revoltera mer - och det är bara politikerna som kan vända den genom att dra sig tillbaka.