11/05/2005 1:06:06 pm
Amerikansk "fattigdom". Ofta sägs i svensk och övrig europeisk debatt att vi måste ha en stor stat med höga skatter för att fattigdomen annars breder ut sig. USA anges ofta som exempel på hur det går när människor har större frihet. Inte minst finns en och annan forskare som med ljus och lykta söker siffror som ska visa utbredd fattigdom och misär i USA. Och visst finns det fattiga i USA - ca 12 % av befolkningen, enligt den officiella statistiken. De faller under en viss inkomstnivå. Men hur har egentligen dessa amerikaner det?

Jo: 72 procent av de fattiga amerikanska familjerna har en eller fler bilar, 50 procent har luftkonditionering, 72 procent har tvättmaskin, 20 procent har diskmaskin, 60 procent har mikrovågsugn, 93 procent har färg-TV och 60 procent har en video och 41 procent äger sin egen bostad. (Bara förvärvsinkomster, inte egendom, räknas in i inkomstnivån.)

Ännu viktigare än den absoluta nivån är den sociala rörligheten, möjligheten att med eget arbete och egna insatser påverka sin situation. I USA är möjligheten stor att faktiskt ta sig ur fattigdomen. Bara 5,1 procent av de amerikaner som tillhörde den fattigaste femtedelen amerikaner 1975 var kvar bland de fattigaste 1991.

Thomas Sowell: The Quest for Cosmic Justice, 1999
W Michael Cox & Richard Alm: Myths of Rich and Poor, 1999