11/03/2005 7:38:44 pm
Politiska dubbelfel. Allt färre arbetar i Sverige. Blott tre miljoner av oss nio miljoner svenskar går till jobbet en vanlig dag. Av de som finns i det som idag kallas arbetsför ålder lever bortåt 1,5 miljoner på bidrag. Alltså diskuteras vad som bör göras åt saken. Socialdemokraterna och LO är aktiva i debatten. Lustigt nog har de styrt landet i 66 av de senaste 75 åren och vill bara ha mer av samma saker. Högre skatter, fler bidrag. Bakom deras upprepade felslut och misstag finns fel utgångspunkter. Just nu talas en hel del om "rätten" till arbete. Men det blir inte fler jobb för att politikerna kallar det rättighet. De försöker bara framstå som extra engagerade och bli återvalda. Man kan inte ha rättigheter som ständigt kränks; alla kommer inte alltid att ha jobb. Ingen kan ha rätt till arbete, sådana uppstår när det finns en efterfrågan som någon är beredd att arbeta för att tillfredsställa, till ett visst pris. Av vem skulle man utkräva en sådan rättighet? Vem ska man anmäla om man inte får ett jobb? Att tala om en rätt till arbete ger intryck av att politiken kan dela ut jobb. Vidare talas det även om att "pressa tillbaka arbetslösheten", som om den växer fram om inte politikerna gör något. Men det är tvärtom. Vi har en enorm efterfrågan på allt möjligt, ändå arbetar inte alla, utbud matchar inte efterfrågan. Varför? Jo, för att framför allt den politiska sfären har ställt hinder i vägen - skatter, regleringar, monopol. Det är den främsta orsaken till arbetslöshet. Politiken ska inte göra mer utan dra sig tillbaka. Då försvinner också flera orsaker till arbetslöshet.