25/11/2011 8:44:31 am
En allsmäktig stat? I Svenska Dagbladet idag skriver Håkan Juholt om fyra utmaningar hans parti vill ta sig an. Artikeln, och dess beskrivning av verklighet och värderingar, är faktiskt intressant.

Den inleds med hur hemskt det är idag, då "äldre blir beroende av sina barn" och "barn blir beroende av sina föräldrar" för att "politiken har avsagt sig ansvaret". Läs detta noga igen. Egentligen har "politiken", alltså staten, allt ansvar för barn och äldre, men nu är det så illa att den inte tar allt ansvar utan andra - som barnens föräldrar - måste ta en del.

Detta är intressant både mot bakgrund av Hans Zetterbergs beskrivning av totalsamhället och Berggren/Trägårdhs beskrivning av hur svensken har låtit staten ta över även sociala relationer. Staten tilläts växa så mycket i ansvar och omfång att vi till och med avvecklade relationerna mellan människor - ingen skulle vara beroende av någon annan.

Men då finns en tanke som måste lyftas fram: Kan man inte vara beroende av staten? Ifall den avskaffar alla andra beroenden och relationer, och tar allt ansvar - från barn till äldre - blir vi då inte alla beroende av staten? Jo, så är det självklart.

I ett samhälle där staten är avgränsad kommer människor att ha många olika frivilliga relationer. Sverige har utvecklats till mer av ett samhälle där vi har en mångfald, där vi bär mer eget ansvar, och där färre sitter i statens knä. Fler kan stå på egna ben. Det är korrekt beskrivet. Men är det förkastligt? Är det någon som idag vill ha en allsmäktig stat?