25/10/2011 8:57:05 am
Historieskrivning. Det har uppstått debatt om politik och historia med anledning av Moderaternas nya idéprogram. På Twitter har en mängd ironiska påståenden om moderata insatser historiskt strömmat fram - många mycket roliga. Allt har sin upprinnelse i detta citat från idéprogrammet:

"Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande. En viktig utgångspunkt är att alla ska kunna utveckla sina liv oavsett bakgrund."

Här står ju ingenting om Moderaternas roll i någon av dessa viktiga historiska frågor. Allt prat om att det här skulle finnas en omskrivning eller rentav förfalskning av historien är bara påhitt. Att några vill flytta debattens fokus från sig själva kan säkert vara en orsak. Men låt mig ändå säga något om det historiska.

Politik handlar väldigt mycket om hur man ser på verkligheten. Några exempel: Tror man att företagande ger jobb och tillväxt eller tror man att företagare är utsugande egoister som bara förstör? Tror man att drivkrafter spelar roll för hur vi beter oss eller inte? Tror man att välfärd utvecklas väl av entreprenörskap och valfrihet eller ska vi ha offentliga monopol? I detta är synen på historien en komponent, liksom partiernas roll i denna.

Alla svenska partier har utvecklats och förändrats det senaste seklet. Kanske mest av allt Moderaterna. Själv har jag inte mycket till övers för en rad ståndpunkter hos den gamla högern. En sak ska dock konstateras, och det är att den allmänna rösträtten genomfördes av statsministern och högerledaren Arvid Lindman. Detta drevs på av liberaler och socialdemokrater, men i slutändan röstade faktiskt Karl Staaff och Hjalmar Branting nej. Historien har sina nyanser i detta avseende.

Socialdemokraternas indignerade ton om historieskrivning är rätt komisk. Som vi har fått lära oss i statstelevision och politiskt styrda läroböcker i skolan, samt av politiserade myndigheter, har ju socialdemokratin stått för allt gott sedan Jesus gick på vår jord. Deras arrogans om sin egen förträfflighet - grundad på att de tror på sina egna myter - har ofta varit rent outhärdlig.

Då vet vi ändå att mycket av det som gjorde Sverige rikt drevs igenom av finansminister Gripenstedt innan Socialdemokraterna ens existerade. Allmän folkskola - det enskilt viktigaste för att ge jämna ut livschanser - likaså. Och vi vet att vår historiska dikeskörning ned i socialism från mitten av 1960-talet och två decennier framåt stod Socialdemokraterna för.

Det finns ju inte en politisk memoar som inte försöker lägga historiska skeenden till rätta. Det är ju en del av ett demokratiskt samtal med olika synsätt. Att då låtsas vara upprörd över sådant blir lite fånigt. Särskilt som att det i detta fall inte ens fanns grund för det.