22/06/2011 9:41:17 am
Att bryta fattigdomsfällor. Det finns fattigdomsfällor i Sverige, skapade av politiker som har höjt skatter och bidrag. Höga skatter på arbete, inte minst för låginkomsttagare, minskar drivkrafterna för produktiv verksamhet - utbildning, arbete, företagande. Kombinerat med bidrag, som därtill minskar ifall man får en inkomst, minskar drivkrafterna än mer.

Att staten på detta vis håller människor - och det rör sig om hundratusentals personer - i fattigdom är djupt omoraliskt. Detta är människor som har väldigt svårt att påverka sin situation, de sitter i uttryckets mest korrekta bemärkelse fast i utanförskap. Så behöver det inte vara.

Flera länder har genomfört skatte- och bidragsreformer som har motverkat fattigdomsfällorna. Sverige har gjort mycket med jobbskatteavdraget och förändringar av socialförsäkringar. Men fortfarande förlorar många pengar på att gå från bidrag till arbete. Den tiondel med lägst inkomst har fortfarande en marginaleffekt på 115 procent.

Det talas om barnfattigdom. Vi har allt färre barn som växer upp under fattiga förhållanden i Sverige och det är bra. Men det finns familjer som sitter fast i bidrag och utanförskap. Vill vi se en fortsatt och kanske snabbare minskning av fattigdomen krävs fortsatta reformer.

Därför pläderar jag för att som högsta prioritet sätta fortsatta jobbskatteavdrag. Idag finns en slentriankritik mot detta. Men jag vill understryka att det finns mycket starka skäl för ytterligare jobbskatteavdrag. Så starka att jag anser att denna skatteförändring bör prioriteras högst.

Sedan är det viktigt att låginkomsttagare kan avancera till högre inkomst. Då bör skatterna också på högre inkomster sänkas. Höjda brytpunkter når då väldigt många. Värnskatten är skadlig och bör också avskaffas. Men eftersom 115 är mer än 56 bör den inte komma först - givet att reformutrymmet inte tillåter allt på en gång.