20/06/2011 10:03:57 am
I DI: "Därför har jag ändrat mig om värnskatten." I Dagens Industri idag publiceras en debattartikel där jag upprepar mina argument för värnskattens avskaffande, och påpekar att de är giltiga - men att jag ändå anser att vi bör prioritera fortsatta jobbskatteavdrag före, samt höjda brytpunkter för statlig skatt. Huvudargumentet i sak - marginaleffekter för låginkomsttagare - framgår där. Jag bemöter även påståendet att ett avskaffande skulle vara självfinansierande, vilket säkert stämmer, men att vi i praxis länge har utgått från statiska beräkningar, vilket därmed är ett givet ingångsvärde. En ambition med detta är att få fler att se värdet av sänkt skatt för låginkomsttagare, och därmed de de starka sociala argumenten för fortsatta jobbskatteavdrag.

Uppdatering: Jag har tagit emot ett stort antal kommentarer till artikeln. Det förefaller finnas behov av att betona några punkter, utöver uppmaningen att läsa själva artikeln innan man kommenterar.

1. Har Munkhammar blivit för värnskatten?

Nej. En stor del av artikeln handlar om varför den är skadlig. Men jag betonar att ytterligare jobbskatteavdrag bör prioriteras. Detta för att 115 är mer än 56 - marginaleffekterna är ännu större för dem med lägst inkomster.

2. Förnekar Munkhammar dynamiska effekter?

Verkligen inte. En marknadsekonomi är dynamisk, och reformer har ofta sådana effekter. Men det betyder inte att de kan räknas ut exakt. Och inte heller att de kan räknas in i finansieringen av skattesänkningar. I vilket fall konstaterar jag att svensk praxis är statiska beräkningar.

3. Har Munkhammar gett upp principer och visioner?

Tvärtom. I en rad sammanhang - rapporter, motioner, anföranden, artiklar - har jag lanserat nya idéer. Men att i en fråga låta prioriteringarna påverkas av fakta är inte orimligt. Att ignorera fakta är däremot ointellektuellt.

Uppdatering 2: Nättidningen Dagens PS refererar korrekt mitt budskap här.

Läs artikeln här - >