27/12/2009 10:36:52 am
Gripande kombination. I somras läste jag Rudolf Vrbas "Flykten", det klassiska vittnesmålet från en av de första som lyckades fly från Auschwitz-Birkenau. Samtidigt läste jag Bruno Manz "Fångad av hakkorset", en skildring av en djupt ångerfull nazist och soldat - om atmostfären och progagandan i Nazityskland.

Jag har läst en hel del liknande alster tidigare. Men Vrbas detaljrika skildring har inte behagat lämna mina tankar. Omfattningen, ondskan och detaljplaneringen i förintelsen är närmast ogripbart fasansfulla. Jag har ofta återkommit till att människor kan uträtta såväl stordåd som obeskrivligt ont. Det avgörande är samhällets institutioner.

Där kommer Manz in. Hans beskrivning av Nazitysklands institutioner är tydlig. Det fanns bara en sanning, ett budskap, en Führer. Åratal av indoktrinering kunde piska upp hat och våld även i ett ledande industri- och kulturland. För att stå emot krävdes väldig karaktärsstyrka.

Lärdomarna är många. Centralisering av makt och information är livsfarlig. Idag motverkas den av bland annat globalisering, men det är ingen garant. Det måste vara ett av den västliga civilisationens främsta uppdrag att ha vaksamhet mot sådana tendenser.