09/11/2009 1:11:32 pm
Efter muren. Få lär ha missat att det idag är 20 år sedan Berlinmuren revs. Den byggdes 1961 av kommunisterna för att stoppa människor från att fly från det kommunistiska paradiset. Bakom muren och dess stängsel - bemannade med vakter som skulle skjuta de egna medborgarna om de försökte fly - rådde förtryck, fattigdom, miljförstöring och terror.

Den successivt förändrade politiken från diktaturerna öppnade för murens fall. Gorbatjovs reformer var avgörande. Av misstag lät DDR:s regering meddela att de inte längre skulle hindra dem som ville lämna landet. Då började bollen rulla och inget kunde hindra dem som sedan hackade sig fram genom murens betong.

I väst var många oroliga. Vänstern hade hyllat systemen bakom järnridån, som Åsa Linderborg påminner om idag. De blev ledsna för att dessa regimer föll - och många av dem är det än idag. Björn Elmbrandt undrar idag om det egentligen blev bättre efter befrielsen. Då var man orlig för hemliga polisen, nu för att förlora jobbet. Lika, förefaller han anse.

Vänstern förnekar sig inte. De kramar förtrycket så länge det sker i socialismens namn. Ökningen av friheten i dessa länder har varit makalös, likaså ökningen av levnadsstandarden. Inkomsterna har ökat kraftigt i alla skikt, liksom alla mått på vardagsstandard - bil, boende, resor. Miljön är avsevärt grönare.

Inget samhälle är utan problem. Inte heller de länder som lämnade kommunismen för 20 år sedan. Men nu blir deras medborgare inte skjutna om de vill lämna landet, läsa en bok eller säga sin mening på jobbet. Individen har rättigheter. Staten måste följa lagen. En viss skillnad.