21/01/2005 2:41:25 pm
En röst för maktskifte. Nu har jag läst snabbprotokollet från gårdagens partiledardebatt. Tvi. Statsministern var som en parodi på sina egna sämsta sidor. Hot, förakt, lögn och desperation präglade hans maktfullkomliga inlägg. Sällan har en röst talat med sådan effektivitet för behovet av maktskifte i Sverge - oavsiktligt. Nedan följer några utdrag, med kommentarer.

"Det går mycket väl att förena en omfattande välfärd med en stark ekonomisk utveckling."

Tja, man får ingen välfärd - av någon sort - UTAN en stark ekonomisk utveckling. Först hönan, sedan ägget.

"Att städa trappan uppifrån har jag åtminstone en erfarenhet av. Jag har gjort det en gång, Lars Leijonborg ? efter dig. Jag gjorde det som finansminister, och jag gjorde det som statsminister. Den beskrivning du gav av Skandia kunde inte ha varit en mer träffande beskrivning än den som kunde ges av den borgerliga regering som du tjänade. Så såg det ut. Det vet du, och det vet jag. Vi tog risken. Vi tog på oss arbetsuppgiften, och vi genomförde den. Vi tänker inte släppa tillbaka er i regeringsställning en gång till ? ni förstörde förutsättningarna för att bedriva en politik som syftar till solidaritet och rättvis fördelning."

De senaste tio årens största politiska lögn i Sverige. Till och med motbevisad av Finansdepartementet som härom året i en bilaga till budgeten visade hur och när krisen uppstod. Före den borgerliga regeringens tillträde! Att sedan socialdemokraterna i opposition motsatte sig alla åtgärder för att lösa krisen gör Perssons lögner om historien än mer osmakliga.

"Vi räds inte att om så behövs till och med höja skatterna för att klara en bra gemensam välfärd. Vi sitter i en sådan situation att vi snart får ta ställning till den frågan."

Den stora staten fungerar inte. Vi har ett glapp mellan den offentliga välfärd som finns och den som efterfrågas. Hans samhällsmodell faller samman, den bygger på felaktiga idéer. Persson hotar då med höjd skatt - när skattetrycket redan är högst i världen. Hans förslag är inte lösningen utan problemet.

"Att man inte ens nu kan redovisa en sammanhållen ekonomisk politik när man kallar sig för en allians är naturligtvis ett gott exempel på vad som väntar om vi får en borgerlig regering."

Fel. Det finns en gemensam ekonomisk politik. Och de borgerliga vill ha en koalitionsregering. Båda sakerna är mer än vad som finns mellan s, v och mp. Vissa skillnader mellan de fyra borgerliga finns, men mindre än på vänsterkanten.

"Lars Leijonborg ska dra runt dynghögen, det som Spiro Agnew en gång i tiden gjorde åt Richard Nixon. Varsågod fortsätt! Men jag ska säga en sak, Lars Leijonborg: Du passar ovanligt illa för rollen. Det är ingen övertygelse i ditt stilla innantilläsande här från talarstolen. Du känner själv att detta är ihåligt och dåligt."

Makten är hotad. Leijonborg sköt in sig på precis rätt punkt: deras korruption och inkompetens. Då slår Persson till med nedvärderande omdömen - ett bevis på att han känner sig hotad. Löjligt.