15/12/2004 11:53:56 am
Gräddfil åt alla, Per Borg!
I dagens Svenska Dagbladet svarar f d statssekreteraren (s) Per Borg på min tidigare debattartikel. Han bekräftar att vi är överens om beskrivningen av verkligheten; vår samhällsmodell kommer att behöva förändras rejält, det offentliga kan inte leverera alla välfärdstjänster. Jag skrev kort om den uppenbara lösningen, att öppna för all tänkbar privat finansierad och levererad välfärd. Det offentliga skulle då dras ned till ett grundläggande utbud som främst är till för dem som inte kan betala själva, privat.

Per Borg instämmer förvisso i att detta skulle lösa mycket, men anser att det ändå inte är lämpligt eftersom många medborgare inte gillar idén. Vi accepterar olikheter inom privat konsumtion idag, men inte inom välfärd, skriver han. Men om de som har det sämst idag ändå får det bättre i mitt samhälle? Om det offentliga inte längre ska göra allt åt alla räcker rimligen resurserna bättre till dem som verkligen behöver. Och övriga, som får köpa privat välfärd, får precis vad de vill ha. Kan verkligen inte olikheter både accepteras och välkomnas om alla får det bättre? Är likhet så viktigt att det är bättre om alla har det lika dåligt?

Per Borg nämner gräddfiler. Idag har vi köer (vilket bara kan uppstå i centralstyrd planekonomi) och då betalar allt fler privata försäkringar så de slipper köerna. En del anser det orättvist. Men de tar ju inte en plats av någon annan. De går till en enhet som finansieras privat, som inte hade funnits annars. Och lämnar en plats ledig i kön, släpper fram de som stod bakom. Alla borde ha bättre möjligheter att göra så. Sänkt skatt ger fler möjlighet att köpa privat välfärd.

Slutligen vill jag dock instämma i Per Borgs förslag att reformera socialförsäkringarna likt pensionerna. Där togs de offentliga utgifterna ned med ca 40 procent, det blev ett mer grundläggande utbud - utöver det har man nu privata lösningar.

Per Borg avslutar: "En politisk process bör snarast inledas som prövar och värderar långtidsutredningens framtidsscenario. Passivitet medför utveckling i riktning mot Johnny Munkhammars vision."

Jag tror båda vägarna leder i samma riktning. Men det ena är en bekväm väg, den andra en dramatisk. Den stora staten faller, men vi kan välja hur.
Läs Per Borgs artikel - >