06/11/2007 10:33:33 pm
Ständigt dessa skatter. Det är mycket diskussion om politiska tjänstemän i regeringskansliet som inte har betalat alla skatter hela livet. Förvisso passar det den mediala logikens förenkling, personifiering och dramatisering, men proportionerna är beklagliga. I jämförelse får den politik de arbetar med - som betyder mycket för medborgarnas vardag - begränsat utrymme.

Ingen vet i hur hög grad människor gör tjänster åt varandra utan att däremellan betala in skatter. Men vi vet att en person som vill anlita en annan måste tjäna 6000 kr före skatt för att den anlitade ska få 1000 kr över efter skatt. Så väldiga skatter gör det omöjligt för personer med vanliga inkomster att köpa tjänster.

Lagar ska följas. Men man kan konstatera att när lagar om exempelvis skatters enorma omfattning gör livet svårt skapas ofta andra vägar. Detta är inte medborgarnas misslyckande utan systemens. Det är inte rimligt att enorma skatter driver vanligt folk att bryta mot lagar för att få livet att gå ihop.

Man kan också fråga sig vad de enorma proportionerna i den mediala kritiken får för effekter. Vågar någon som eventuellt i livet har gått mot rött eller parkerat fel någonsin engagera sig i politiken? Är människor som knappt har gått utanför dörren verkligen alltid de bästa politiska ledarna?