Sunday 24/11/2024, 13:55:35
|
13/11/2004 3:37:13 pm
Medlemskap, ordförandeskap och utanförskap. Idag är det tio år sedan en majoritet av svenskarna röstade ja till EU-medlemskap. Den första januari 1995 gick vi med, första halvåret 2001 var Sverige EU-ordförande och den 14 september röstade en majoritet av svenskarna nej till euron. Några steg fram, några tillbaka. Om de politiska turerna och veligheten under dessa år skriver idag Carl Bildt på DN-Debatt. I stor utsträckning argumenterades i ekonomiska termer för EU-inträdet. Och EU-medlemskapet har lett till ökad handel, större investeringar och högre tillväxt. Medlemskapet har även starkt bidragit till en bättre grund för den ekonomiska politiken. Oberoende riksbank med inflationsmål, tak för statsbudgeten och överskottsmål fanns kompakt motstånd mot före EU-inträdet. Men, som Johan Schück skriver idag i DN, nationell ekonomisk politik kan naturligtvis fortfarande vara skadlig och skapa problem. Men det är egentligen inte de ekonomiska konsekvenserna som är det mest relevanta vid en analys av Sveriges roll i Europa. Inte heller den politik som beslutas om inom EU - ibland klok, ibland så skadlig som politik kan vara - är det centrala. EU handlar om att lämna den historiska parentes av suveräna nationalstater som Europa har präglats av under 1900-talet. Vi är på väg att återskapa ett multikulturellt europeiskt imperium präglat av rörlighet, möten och utbyte. Sverige borde vara mer aktivt närvarande i denna utveckling.
|
|
<-- Home
|
|