14/03/2012 12:46:55 pm
Fattiga barn. Det finns barn i Sverige som lever under knappa ekonomiska förhållanden. Det måste vi bry oss om och motverka. Här är självklart en politik för arbete och tillväxt central.

Men ökar eller minskar problemet? Det är redan störst och ökar bland utrikes födda. För övriga barn fortsätter en trendmässig nedgång. Det illustrerar betydelsen av en fungerande integrationspolitik.

Rädda Barnen har i flera rapporter uppmärksammat situationen. De har redvisat ett mått på barnfattigdom som handlar om familjens inkomst i kronor - och då har vi ett långsiktigt minskande problem. Med det andra måttet - hur många som ligger under 60 % av medianinkomsten har vi ett ökande problem.

Jag menar att det bara är det första, absoluta, måttet som är relevant. Med det relativa måttet skulle barnfattigdomen minska radikalt om H&M-Stefan Persson lämnade landet. Då skulle snittet falla och fler komma över 60 %. Med det relativa måttet kan fattigdomen anses öka även om allas inkomster ökar, bara de ökar olika mycket. Skapar helt fel bild av verkligheten.

När vi därför fokuserar på att minska barnfattigdomen bör vi se familjens inkomst i kronor. Finanskrisen stoppade den trendmässiga minskningen även i detta avseende, vilket illustrerar betydelsen av tillväxt. Men om vi nu får bättre fart på företagande, arbete och tillväxt lär minskningen fortsätta.

Och det är mycket angeläget.