31/10/2009 5:57:08 pm
Att träffa utländska politiker. På väg från Linköping, där jag har talat på Moderata Studenters konvent - 80 bra personer - noterade jag att Isobel Hadley-Kamptz skriver kritiskt i Expressen om lunchen med Siv Jensen. I sakfrågan invandring hänvisar jag till det inlägg jag gjorde nedan, om mitt mångåriga engagemang för öppnare gränser (till det kan möjligen läggas att jag är glad för att moderaterna idag står för en generösare flyktingpolitik än för några år sedan).

Sverigedemokraterna vill inte ha någon invandring alls för att invandrare enligt dem har fel färg, tro, språk eller beteende. Det är en avskyvärd inställning som är talande för hela deras parti. Således har jag medverkat i en bok utgiven av Expo om varför de har fel. Fremskrittspartiet är för fri invandring som princip och vill öppna för mer arbetskraftsinvandring. De vill dock ha en restriktiv asylinvandring. Jag delar inte den sistnämnda ståndpunkten, och det är en viktig fråga. Men skillnaden mellan Frp:s ståndpunkt i den sakfrågan och SD:s hela ideologi är avgörande.

Således har Frp utförligt tagit avstånd från SD, och Siv Jensen sade till media i Stockholm att hon verkligen hoppas att SD inte kommer in i riksdagen. Johan Norberg konstaterar att Frp och SD är "verkligen olika saker".

Mot detta står uttrycket "den sortens partier" från Hadley-Kamptz. En antydd samhörighet, utan belägg. Hon undrar om någon svensk liberal kommer att byta uppfattning om SD ifall de får en kvinnlig partiledare som vill sänka skatten. Självklart inte, det är en absurd fråga. SD är i grunden främlingsfientligt. Jag anser att Frp har fel om asylinvandringen, men det är inte en ståndpunkt som grundas i främlingsfientlighet. Hade så varit fallet skulle jag aldrig ha träffat Frp.

För mig är öppenhet för invandring och en generös flyktingpolitik viktiga frågor, så det är en central kritik jag har av Frp. Men att bara träffa utländska politiker vars ståndpunkter man helt delar begränsar onekligen urvalet något. Under de senaste åren har jag rest och hållit anföranden i en lång rad länder, vilket har lett till möten med många politiker. Flera har jag sedan också tagit emot i Sverige och haft fortsatt utbyte med.

Estlands förre premiärminister Mart Laar, USA:s förre biträdande finansminister Tim Adams, Norges förre finansminister Per-Kristian Foss (Höyre), Georgiens förre premiärminister Lado Gurgenidze, Schweiz inrikesminister Pascal Couchepin, Slovakiens förre finansminister Ivan Miklos - se där några exempel. Jag sätter stort värde på dessa kontakter. Jag vet att de har varit berikande för mig. Men jag är övertygad om att jag inte är överens med dem i allt.

Skulle jag aldrig ha träffat dem? Säkert kan man leta fram ståndpunkter eller uttalanden från dem som jag inte delar. Har jag då genom att ha utbyte med dem legitimerat antiliberala uppfattningar? Som framgår anser jag inte det. Jag råkar stå väldigt fast vid mina idéer och principer. Men jag anser ändå att man måste våga ha ett utbyte med världen utanför Expressens redaktion.