23/04/2007 5:25:21 pm
Leijonborg. När Lars Leijonborg valdes till partiledare för tio år sedan var utgångsläget bistert. I stort sett ingen ansåg att Folkpartiet hade en omistlig roll i svensk politik. Sedan dess har partiet fått bättre valresultat och addresserat viktiga ämnen som utbildning och integration.

Detta bör man minnas. Leijonborg har gjort betydelsefulla insatser, också i form av att öppna upp för nya personer. När en partiledare avgår mitt i problemens stund följer ofta massiv kritik bortom högtidsorden. Naturligt, men inte så konstruktivt.

Att leda Folkpartiet är nog både svårt och otacksamt. Lars Leijonborg har många starka sidor; han är genuint bildad, påläst och strategisk. Möjligen ingen strålande kommunikatör, men ingen är bra på allt. Hans avgång illustrerar snarare Folkpartiets brister än hans egna.

Problemet är att de ledande i Folkpartiet frågar sig: Hur ska Folkpartiet klara sig och växa i nästa val? De borde fråga sig: Vilka förändringar behöver samhället och kan Folkpartiet stå för den agendan? Ingen politisk rörelse har någonsin blivit stark utan en idé om samhället snarare än taktik.

Ska bli spännande förvisso att se vem som tar över, men desto mer intressant att se om Folkpartiet klarar att förnyas, bli ett parti med mer substans på fler områden och mod att gå före.