25/09/2006 9:59:43 am
Dumheter som inte blir av. Det har ibland sagts att de borgerliga regeringarna 1976-82 inte åstadkom så stora förändringar. I huvudsak är det sant, men det är också viktigt att minnas vilka långtgående socialistiska idéer socialdemokraterna föreslog inför 1976 års val som avstyrdes. Nu tillträder en Alliansregering med ett program som innebär tydliga förändringar. Men dessutom avvärjs återigen ett antal riktigt dåliga påhitt från socialdemokraterna, bland annat formulerade i deras Valmanifest. Det gör skillnaden större mellan vad som blir och vad som kunde ha varit:

- Heltidslag. Förslaget var att det företag som vill anställa måste först fråga de medarbetare som inte arbetar heltid om de vill gå upp i arbetstid. Ett kraftfullt slag mot nyanställningar, med andra ord. Särskilt illa för säsongsbetonade branscher och för unga. Detta elände blir inte av.

- Planekonomisk tandvård. Alla tandläkarbesök föreslogs betalas av staten (alltså skattebetalarna). Den enskilde skulle betala högst 200 kr för ett besök. Detta skulle skapa ökade offentliga utgifter med åtskilliga miljarder och naturligtvis försämra effektivitet och kvalitet i tandvården. Blir inte av.

- 100 000-program. "Vi" föreslogs bygga 100 000 nya lägenheter åt äldre. Antagligen var det staten/det offentliga som avsågs vara "vi" och kalaset skulle betals via ytterligare skatter. Säkert finns en efterfrågan på bostäder för äldre, det är inte frågan. Men varför ska staten stå för produktion och finansiering? Pengarna kommer ju ändå från medborgarna.

- Högre bidrag till höginkomsttagare. A-kassans tak skulle höjas så att fler skulle bli än mer beroende av det offentliga. Väljarnas röster skulle köpas med deras egna pengar. Detta blir inte av. Lägre skatt för låginkomsttagare är onekligen viktigare.

- Statlig tvångsomställning. Ett antal förslag om hur staten skulle styra om landet i vad som antogs vara en grönare riktning fanns. Skatteväxling med kraftigt höjda energiskatter har varit en del, som antagligen skulle fortsätta. Miljön i västvärlden har förbättrats kraftigt på senare decennier, men knappast tack vare omfattande statliga tvångsmedel utan ny teknik och konsumentkrav.

Västvärldens mest omfattande offentliga sfär skulle således växa än mer. Högre skatter, högre bidrag, mer ingrepp i ekonomin. Det är en väg som har misslyckats förr och i andra länder. Stat och politik skulle vara svaret på allt fler frågor. Som tur är avvärjs nu en sådan destruktiv utveckling.