09/05/2005 7:18:40 pm
Konkurrens, my dear Watson! I förmiddags talade jag på en konferens på Sveriges Förenade Studentkårer, SFS. Ämnet var vilket system för högre utbildning som ger Sverige bäst möjligheter att lyckas i en globaliserad värld på väg in i tjänstesamhället. Min huvudpoäng var att vi bör bryta den offentliga styrningen och finansieringen av högre utbildning. Med fri etablering och finansiering får vi en högre utbildning som följer efterfrågan, där konkurrens ökar kvaliteten och där resurserna till högre utbildning totalt kan öka. Dagens system bygger på att politikerna centralt kan bedöma och styra utvecklingen - vilket är planekonomins felaktiga princip. En gång arbetade 80 % av svenskarna med jordbruk, nu är det 3 % - och de producerar mer. 77 % blev inte arbetslösa, men ingen visste då vad de skulle göra - men de fick annat att göra som var bättre. Det nya tilläts växa fram - men det hade aldrig kunnat planeras fram. Mellan 1870 och 1970 blev den genomsnittliga svensken tio gånger rikare; det nya var bättre. Idag måste vi åter släppa fram det nya och då är offentliga monopol - över bland annat kunskap och forskning - i vägen. Min opponent, Camilla Lundberg från s-tankesmedjan Agora, hade en huvudsaklig invändning. Hon påpekade att vi behöver en fri akademi med fri debatt och att denna måste vara "oberoende" och att mer privata inslag minskar detta - det fanns risk för privata monopol, menade hon. Men det är ju idag vi har en helt beroende akademi - beroende av offentliga pengar och politikers godtycke. Idag tvingas många i den akademiska världen mer försöka tänka "rätt" - enligt den politiska maktens uppfattning - än tänka fritt. Med konkurrens från en rad olika privata lärosäten - och avpolitisering av den offentliga utbildningen - skulle detta maktmonopol avskaffas.